Fyfan

Fyfan vilken dag kände mig bara så jävla deppig hela tiden och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.Allt jag kunde tänka på var på Andreas och det brev jag skulle ge honom när jag kommer till skolan i morgon. jag är så jävla nervös för där står allt jag känner för honom. jag vet inte riktigt om jag vågar ge honom brevet.Men vill man komma nånstanns här i livet måste man våga ta risker men men vi hörs senare i kväll pöss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0